I den senaste podden på Myt och Mystik i avsnittet “#3 Oden och de förlorade stammarna” refererade jag till att blodsminnet är vetenskapligt belagt. Vi gick vidare i samtalet utan att jag utvecklade vilken vetenskap jag syftade på. Efter att ha fått frågor om detta tänkte jag att det vore på sin plats att fördjupa oss i ämnet i detta nyhetsbrev.
Vad menas med blodsminne?
Blodsminne, vad man även skulle kunna kalla för genetiskt minne, är idén att minnen eller beteenden kan ärvas från våra förfäder utan att vi själva har upplevt dem. Detta koncept har länge avfärdats av mainstream-vetenskapen som pseudovetenskap eller New Age-tänkande. Men ny forskning inom epigenetik utmanar dessa förutfattade meningar och ger visst stöd åt tanken att våra förfäders erfarenheter faktiskt kan påverka vårt beteende och vår hälsa.
Vetenskapligt stöd för blodsminne
Ett av de mest slående exemplen på detta fenomen kommer från en studie publicerad i Nature Neuroscience 2013. Forskare vid Emory University School of Medicine i Atlanta, USA, upptäckte att möss kan ärva känslighet för specifika dofter från sina föräldrar och farföräldrar, även om dessa aldrig har upplevt doften själva.
I experimentet exponerades hanmöss för doften av acetofenon samtidigt som de utsattes för milda elchocker. Detta skapade en association mellan doften och smärta. Det fascinerande var att dessa möss producerade avkomma som visade ökad känslighet för samma doft, trots att de aldrig hade exponerats för den tidigare. Denna ökade känslighet fortsatte även i nästa generation.
Detta är ett exempel på hur erfarenheter kan påverka genuttryck och potentiellt överföras till framtida generationer - en process känd som epigenetisk ärftlighet.
Epigenetik: Länken mellan erfarenhet och arv
Epigenetik handlar om hur miljöfaktorer kan påverka hur våra gener uttrycks utan att förändra själva DNA-sekvensen. Det handlar om kemiska modifieringar på våra gener som kan påverka genuttryck beroende på miljöpåverkan. Dessa modifieringar kan förbereda kommande generationer för att bättre hantera de utmaningar som existerade i föräldrarnas miljö. Det innebär att miljöpåfrestningar som föräldrarna upplevde kan "programmera" barnen att vara bättre rustade för liknande utmaningar.
En banbrytande studie publicerad i Cell 2019 illustrerar detta fenomen tydligt. Forskare visade att maskar som utsattes för värme producerade avkomma som var bättre rustade att hantera höga temperaturer, och denna anpassning varade i upp till 14 generationer. Detta ger ytterligare bevis för att vissa förvärvade egenskaper faktiskt kan ärvas, något som länge ansetts omöjligt enligt traditionell genetisk teori.
Våra egna livserfarenheter påverkar inte bara oss själva, utan även våra barn och barnbarn.
Detta fenomen av blodsminne har också testats på oss människor där vi har vad vi kan kalla för medfödda rädslor. I en studie där bland annat Uppsala universitet deltog tillsammans med forskare från Max Planck Institute for Human Cognitive and Brain Sciences undersöktes hur spädbarn reagerade på bilder av potentiellt farliga djur.
I studien visade forskarna bilder av ormar och spindlar för 6 månader gamla spädbarn. Som kontroll användes bilder av blommor och fiskar. Genom att mäta barnens pupillstorlek, en välkänd indikator för stress, kunde forskarna observera barnens reaktioner.
Resultatet? Spädbarnen reagerade med betydligt större pupillutvidgning när de såg bilder av ormar och spindlar jämfört med de neutrala bilderna. Barn som är 6 månader gamla är alldeles för unga för att ha lärt sig vara rädda för dessa djur genom erfarenhet eller kulturell inlärning.
Man skulle kunna se det som att våra förfäders trauman och utsatthet från vårt tidiga naturtillstånd har utrustat oss med en "inbyggd" försvarsmekanism mot hot som var relevanta för våra förfäder, och således även bör vara relevanta för deras efterkommande. Det antyder att våra gener inte bara bär information om vår fysiska och mentala uppbyggnad, utan också om potentiella hot i vår omgivning.
Jung och det kollektiva omedvetna
Carl Gustav Jungs koncept om det kollektiva omedvetna erbjuder ytterligare en intressant och ännu djupare tagning på blodsminne. Jung föreslog att det finns ett djupare skikt av psyket som delas av alla människor och innehåller arketypiska bilder och instinkter.
Jung liknade det kollektiva omedvetna vid torrlagda flodbäddar. När det börjar regna, det vill säga när rätt omständigheter uppstår, tenderar vi att falla in i ett arketypiskt beteendemönster som är "vårt" - i enlighet med våra förfäder. Precis som vattnet naturligt följer de gamla flodbäddarna kommer vi att följa vårt folks arketypiska drag i händelse av att vi faller tillbaka till en "reset" av vilka vi är som folk. Detta innebär att samma påfrestning mot olika folk kan generera skilda arketypiska beteendemönster, beroende på respektive folks kollektiva omedvetna.
Detta koncept resonerar starkt med idén om blodsminne som binder samman oss med våra förfäder. Kanske är det kollektiva omedvetna helt enkelt en djupare och mer förankrad aspekt inom oss än enbart de ärvda minnen och beteenden som vetenskapen nu börjar upptäcka genom epigenetik. Det antyder att vårt arv inte bara är genetiskt och epigenetiskt, utan också psykologiskt och arketypiskt på ett djupare plan.
Jungs koncept kan fungera som en förklaringsmodell till varför olika kulturer reagerar så olika på liknande utmaningar. Ett talande exempel är de folkliga reaktionerna på naturkatastrofer, som skiljer sig markant beroende på den drabbade demografin - vare sig katastrofen inträffar i Ostasien, Europa eller Haiti.
Dessa olikartade reaktioner kan tolkas som uttryck för skilda arketypiska beteendemönster, i linje med Jungs teori. Reaktionerna avspeglar djupt rotade kulturella mönster, formade över generationer och potentiellt lagrade i det kollektiva omedvetna. I kristider tycks varje kultur falla tillbaka på sina unika 'torrlagda flodbäddar', där de återgår till vad de historiskt har varit.
Förprogrammerad mjukvara: Instinkter bortom inlärning
Ett annat område som relaterar till idén om ärvda beteenden är existensen av medfödda instinkter. Ett välkänt exempel är bävrar som, även när de föds upp i fångenskap, visar en instinktiv tendens att bygga dammar. Trots att de aldrig har sett en damm eller lärt sig att bygga en, kommer de ändå att försöka konstruera dammar med föremål de hittar i sin omgivning.
Detta påvisar existensen av en "förprogrammerad mjukvara" hos djur, vilket står i stark kontrast till "blank slate"-teorin. Denna teori, som länge var inflytelserik inom psykologin och som fortfarande till stor del dominerar stats- och samhällsvetenskapen idag, hävdar att människor föds utan inneboende mentala förmågor och att all kunskap kommer från erfarenhet och sinnesintryck.
"Blank slate"-perspektivet ligger till grund för mycket av vår samtida politik och används ofta som förklaringsmodell under benämningen "socioekonomiska faktorer". Detta synsätt appliceras för att förklara allt från IQ-skillnader till utanförskapsområden, kriminalitet och vad som i vårt samhälle kategoriseras som asocialt beteende.
Det är dock en ensidig förklaringsmodell som riskerar att förbise potentiellt viktiga biologiska och nedärvda faktorer som kan påverka mänskligt beteende och därmed också samhällsutvecklingen. En mer fullständig analys skulle kunna överväga hur olika populationers genetiska och kulturella arv interagerar med miljöfaktorer för att forma samhällsutfall.
Ett tankeväckande exempel på detta är de olika utvecklingsbanorna för nationer som Japan och många afrikanska länder efter betydande historiska motgångar. Japans snabba återhämtning efter andra världskriget, trots omfattande förstörelse, står i kontrast till avsaknaden av utveckling i många afrikanska nationer trots betydande bistånd och resurser.
Avslutande tankar
Konceptet blodsminne utmanar, tillsammans med begrepp som arv, genetik, identitet och mänsklig natur, det rådande sättet att betrakta oss själva och vårt samhälle. Tänk om det är blodsminnet som kan ligga som delförklaring till varför vissa kulturella fenomen och traditioner överlever trots drastiska förändringar i miljö och levnadssätt.
Det väcker också frågor om vår syn på individualism. Är vi verkligen så fristående som vi tror? I vilken utsträckning är vi egentligen sammankopplade med våra förfäder och efterkommande? Detta kan jag såklart inte svara på, men vad jag kan säga är att "blank slate"-teorin sedan länge är motbevisad. Trots detta är det fortfarande mycket tabubelagt att tala om det genetiska arvet och i vilken utsträckning arvet gör oss till vilka vi är.
Bästa hälsningar,
Jonas Nilsson
PS: Om du uppskattar vårt arbete med Myt och Mystik, överväg att teckna en betalande prenumeration. Din prenumeration möjliggör för oss att fortsätta gräva djupare och producera kvalitetsinnehåll. Som betalande prenumerant investerar du i din egen intellektuella resa och får tillgång till exklusivt material och fördjupande analyser. Om du värdesätter att bevara och utforska vårt nordiska arv, uppmanar jag dig att bli en betalande prenumerant.
Tack för ditt stöd och engagemang!
PPS. Vill du påverka vårt nästa avsnitt? Rösta genom att donera! Välj mellan "Hedningarnas sista strid" eller "Döden och de som går igen". Swisha till 123 0265 298 med "Gåva Hedning" eller "Gåva Döden" som meddelande. Just nu leder "Döden" med 1610:- mot "Hedning" med 1410:-. Din röst räknas!
"I kristider tycks varje kultur falla tillbaka på sina unika 'torrlagda flodbäddar', där de återgår till vad de historiskt har varit."
Jag tror vi kan börja se det hos Svenskar och andra Européer. Till och med ett så hunsat och nedtryckt folk som Tyskarna har försiktigt börjat resa sig igen, genom bla AFDs framgångar i senaste valen.